Dream Evil – In The Night – 2010

Betyg: 4/5

Att lyssna på Dream evil  är lite  som att få pengar i julklapp, inte någon överraskning, ingen överrumplande glädje, ingen tystlåten besvikelse utan man vet vad man får och känner sig väldigt nöjd och glad för det.

Det låter i princip som det alltid gjort och förhoppningsvis alltid kommer göra. Snygga riff, bra sång, coola solon och väldigt ostiga texter. Det tog bara lite för lång tid att få ut skivan denna gång då Dream evil brukade vara väldigt produktiva i början på 2000-talet så vi hoppas att vi slipper vänta 3-4 år tills nästa skiva.

För den som kan sin Dream Evil kommer inte på den nya skivan några översakningar utan man kan köpa den på blindo som alltid

Höjdpunkter:  “See The Light”, “On The Wind”, “The Ballad”, “Kill, Burn, Be Evil”  “The Unchosen Ones”

Här nedan kan du lyssna på - enligt mig - skivans bästa låt, ”See The Light” Hitvarning!

PowerWolf – Bible Of The Beast – 2009

Betyg :  5/5

Jag hade aldrig riktigt hört Powerwolf’s musik förens nyligen då först deras namn poppade upp i en artikel på en hemsida. Måttligt intresserad tänkte jag kolla upp om deras musik fanns på Spotify vilket det gjorde, där fanns alla tre album bandet hade släppt inklusive deras rykande färska verk Bible Of The Beast från 2009. Utan att tänka så mycket hoppa jag förbi introt och gick direkt på låten ”Raise Your Fist , Evangelist”, och då detta var ganska sent på kvällen ramla jag bokstavligen av stolen då kraftiga gregorianska ”chantande” körer bombarderade mina stackars  oförbereda  hörselgångar. Herregud så förbaskat coolt det lät.  Kicken infann sig på en gång, en kick som bara riktigt bra ultra catchig power metal kan ge.

Man kan beskriva Powerwolfs musik som Heavy/power Metal med många ”hooks” och medryckande melodier. Refrängerna är storslagna, ofta med latinska texter flitigt invävda här och var. Vad texterna handlar om kanske kan beskrivas med låtartitlar som ”Catholic In The Morning…Satanist  At Night” , ”We Take The Church By Storm”,  ”Panic In The Pentagram” och ”St Satans Day”, lite halv ont fast med glimten i ögat fast på sina ställen är det bara rent utsagt töntigt men man lyssnar inte på powerwolf tror jag för deras texter utan för att de gör otroligt medryckande bra musik. Min absoluta favorit titel har utan tvekan den otroligt medryckande och roliga låten ” Resurrection By Erection” vilket visar att bandet  har en stor skopa humor. Den sistnämna och ”Panic In The Pentagram” är nog enligt mig de bästa spåren på skivan även om hela skivan är helt otroligt bra. Just ”Panic In The Pentagram” visar att Iron Maiden varit en stor inspiration då låten låter väldigt likt i melodislingorna som just nämnda britters stora hit ”Fear Of The Dark”, nästan lite för likt…

För att sammanfatta, tycker du om power metal typ i samma stil som Sabaton? Tycker du också om klyschor och tycker de ska användas i tid och otid? Tycker du även om att kunna vifta med näven i luften och kunna sjunga med i otroligt catchiga refränger?  Bryr du dig inte sedan om lyriken i låten är lite halv töntig och når upp till vaderna i djup så kan mycket möjligt tysk/rumäska kraftmetallarna i PowerWolf vara något för dig… de gick hela vägen hem för mig i alla fall och en 5:a är det enda betyget en sån här stark och rolig skiva förtjänar.

Här nedan kan ni lyssna på låten ”Panic  In The Pentagram”….är det kanske bara jag som tycker detta är väldigt likt ”Fear Of The Dark” i huvudmelodin? Snuskigt bra låt hur som helst!

Moonspell – Night Eternal – 2008

Betyg: 4/ 5

Moonspell är ett bands som är otroligt svårt att placera i ett fack, i en viss genre. Jag är väldigt nytillkommen till deras typ av musik då jag inte hade hört talas om dem förens denna skiva kom ut förra året. Musiken på Night Eternal kan beskrivas lättast som mörk metal, för ljus finns då här inte, inte den minsta gnista.  Bara elände och misär i nio låtar. De blandas vilt från gothiska keyboard slingor till death/black metal growl till doom- aktiga viskade partier till skönsång av en kvinnlig gästsångerska. Det händer med andra ord väldigt mycket, hela tiden och det är väldigt hög kvalitet rakt igenom hela plattan. Funkar perfekt nu till hösten då löven faller och sommarn är blott ett minne.

Att Moonspell sedan är från Portugal gör ju dem bara ännu mer intressanta, då jag aldrig riktigt hört ett band därifrån. Det är bara att ge dessa syd- européer en applåd och titta in i deras tidigare musikkatalog och hoppas den är lika bra som här på Night Eternal

här nedan kan du lyssna på låten Moon In Mercury från skivan NightEternal

Scar Symmetry – Dark Matter Dimensions – 2009

Betyg: 5/5

Sedan 2005 har Scar Symmetry släppt hela 4 fullängdare, jag personligen upptäckte dem inte förens deras senaste alster Holographic Universe kom ut förra året. Jag blev otroligt överraskad över att de var så häpnadsväckande bra och kunde blåsa liv i en genre där ständigt nya medelmåttigt ”gothenborg-sound” band poppade upp.  Välförtjänt så mötte svenskarna av ändlöst många bra recensioner genom åren men som många vet så kan inget vara perfekt och nyligen lämnade deras karismatiske frontfigur Christian Älvestam skutan. Trots det och utan att blinka, utan att se sig om, trummade Scar Symmetry på och nu bara året senare så är kanske hårdrockens mest produktiva band redo att förgylla världen med en ny släng melodiös dödsmetall och de med två (!) nya sångare…resultatet? ja kolla in betyget.

Den stora skillnaden mellan Holographic Universe och Dark Matter Dimensions är givetvis sånginsatserna.  På förra skivan var det väldigt mycket stämsång och growlandet kom  i många lägen lite i andra hand. Nu så är fokuset mer balanserat, betydligt mer growl och mycket mer levande sådan då Roberth Karlsson fullkomlig äger. Jag älskade Holograpic Universe och Älvestams sång var  i många lägen fenomenal men nu tycker att det har utvecklats till det bättre. Just growlandet är det speciella på Dark Matter Dimensions  då det ger en sådan kontrast till de ljusa rensångs partierna. Det bokstavligen slår gnistor då de överlappande growlingarna från herr Karlsson skriker i munnen på varandra. Avgrundsvrål mot  mer ljusa, smått satanistiska väsanden. Effekten blir enorm i låtar som Nonhuman  era när i mittpartierna de olika growlstilarna hostar upp sin vrede utan att ta hänsyn av den andre, väldigt läckert. Självklart bjuds vi även på en hel del mäktig rensång också.  I till exempel singeln Noumenom and Phenomenom visar Lars Palmqvist ren perfektion när hans  stämma svävar behaglig till gitarrmelodierna medans Robban Karlsson mullrar i bakgrunden.

Det är helt omöjligt att välja favoritlåtar då hela skivan är så helt otrolig bra. Jag ska dock erkänna att jag först inte var lika förtjust i skivan som jag är nu, den tar lite tid att växa men sen så är den helt underbar.  Helt klart en stark kandidat till titeln Årets Platta.

Circus Maximus – Isolate – 2007

Betyg: 4,5/ 5

Vad sägs om att blanda några deciliter Dream Theater som de lät på Awake (1994)med några droppar Queensryche a la Operation Mindcrime (1988) med en rejäl skvätt Toto från den mycket underskattade Isolation (1984), någon som vill smaka?

Norrmännen i det progressiva metal bandet Circus maximus har verkligen tagit det bästa från ovanstående skivor  och blandat in sin egen personlighet  då de skapade sin andra fullängdare Isolate från 2007. Sångaren i CM har en stämma som är väldigt speciell och som sticker ut. När han sjunger högt påminner han otroligt mycket om Fregie Frederiksen från just nämnda Toto, medans i lågt läge låter han mer som Geoff Tate från Queensryche. Detta gör att bara genom att ändra lite på tonläget låter han som två helt olika människor vilket är otroligt läckert att lyssna på och gör musiken väldigt levande. Annars påminner Isolate väldigt mycket om Dream Theater fast mer lätt att absorberad då de är mindre tekniska solo shower och mer sköna melodier. Visst bjuds vi på tekniskt briljans trots det här också som i den instrumentala låten Sane No More men även här lägger de fokuset på att skapa ”Hooks” och melodier som sätter sig i huvudet mer än att visa sin talang. För talang har dessa Norrmän gott om, speciellt i sitt sätt att lägga upp sångmelodier.  Verserna är minst lika intressanta som refrängerna tack vare deras sätt att vrida och vända och såklart även för de otroliga sånginsatserna.

För dig som tycker om Proggresiv Metal fast vill ha mer fokus på melodi än på teknik så rekommenderar jag starkt Circus Maximus. Även den som älskar Toto’s Isolate och saknar Fregie Frederiksens stämma från 80-talet bör spana in dessa skickliga norrmän.

Här nedan kan du lyssna på den vackra låten Wither från skivan Isolate med Circus Maximus

Iced Earth – Burnt Offerings  - 1995

Betyg: 4,7/5

När Jag tänker  på Heavy Metal finns det ett fåtal band som kommer till mitt minne. Först och främst är det förståligt nog Iron Maiden men sen kommer alltid Iced Earth upp som en ständig två. För mig är Iced earth så mycket Heavy Metal det möjligen kan bli. Iced Earth är som Maidens amerikanska motsvarighet. Det fokuseras mycket på galopperande bas och gitarr spel och likt Maiden skapar Iced earth musik som är minst lika intressant utan sång som med, vilket inte många kan.

1995 släppte Iced earth sin tredje skiva och då hade bandet redan haft två olika vokalister. Det blev alltså en tredje sångare på lika många fullängdaren, fast den här gången skulle sångaren komma stanna. På den nya skivan Burnt  Offerings så presenterade man den nya vokalisten som skulle bära Iced Earth, Matt Barlow. Att Barlow skulle bli så folkkär bland Iced Earth fans att de på senare tid inte skulle kunna acceptera någon annan vid micken (”ripper” owens) var det nog inte många som visste då. Men Barlow gav Iced Earth den röst de så länge sökt och resultatet blev 4 monsterbra plattor och en gudomlig 3 cd set live skiva (Alive in Athens) innan han senare skulle hoppa av bandet för att bli polis och för att sedan återvända 2008.

På Burnt Offerings spelar Iced Earth sina klart aggressivaste låtar någonsin. Det bara skriker ilska och  avsmak i både Barlows röst som liktväl gitarristen / mastermindet  Jon Schaffers riffande och vokalinsatser. Plattan innehåller enbart 8 spår men här är det kvalitet och inte kvantitet som gäller. Det är svårt att välja höjdpunkter då hela skivan är så snuskigt bra som helhet men visst ligger titelspåret, last december, diary och Brainwashed väldigt nära hjärtat… sen finns ju låten Dantes Inferno som avslutningspår och jag vill kalla detta för Iced earth alldeles egna episk motsvarighet av  Rime of the ancient mariner från de ovan nämnda britternas musikkatalog… fast denna är mycket mörkare och tyngre och över 16 minuter lång. Man känner nästan domedagen närma sig, en mäktigt låt och nog bland de bästa avsluten en skiva kan ha.

Att detta är en av Iced Earth’s starkaste plattor råder det inga tvivel om, detta är Heavy Metal av den höga kalibern.

( Här nedan kan du lyssna på låten Last December från skivan. även omslaget skriker domedag vilket matchar skivan perfekt)

Avantasia – The Metal Opera – 2000

Betyg: 5/5

Tobias Sammet, arbetsnarkomanen och frontmannen för tyska power metal bandet Edguy har som många nog vet sidoprojektet Avantasia. Avantasia har ingen fast uppsättning bandmedlemmar om man inte räknar med frontmannen. Utan till varje skiva som görs väljer sammet ut de vokalister och musiker som han tycker passar för uppgiften. Visserligen återkommer många från skiva till skiva men helheten är sig aldig helt likt vilket ständigt förnyar koncepet.

The Metal Opera från 2000 är Avantasias debut och den rycker av frenesi och spelglädje. Då skivan är ett konceptalbum ligger det en sammanlänkande koppling mellan alla skivans spår vilket bildar en historia. The Metal Opera är första delen utav två och berättar historian om den unga Gabriel som på  1600 talet ska försöka rädda fantasivärlden Avantasia från påven samtidigt som han försöker rädda sin styvsyster Anna då hon blivit anklagad för att vara en häxa.

Känner du att du inte bryr dig om storyn för fem öre så funkar denna skiva lika bra för dig som för den som bryr sig. Skivan är så pass bra att musiken mycket väl hade kunnat stå för sig själv, men nu är storyn bara lite extra godis i påsen. Musiken ska man nog räkna som power metal fast med symfoniska och opera-aktiga inslag. Skivan känns fräsch och inte en enda dålig låt går att hitta. Då skivan består av så pass många vokalister tillför arje låt något nytt. Min personliga favorit är dock ex- helloween pipan Michael Kiske som verkligen brilljerar med sin helt underbara stämma. Andra som medverkar är till exempel Gamma ray stjärnan Kai Hansen och ex-Stratovarius medlemmen Timo tolkki för at nämna några.

Det bästa med den här skivan är att den är så jämn, man trycker aldrig på skip knappen (om möjligen då skivans korta instrument spår gör sig påminda lite då och då) och att materialet är så snuksigt stark, varje refräng är som gjord för allsång. Mitt power metal hjärta gråter av glädje då låtar som ”reach out for the light”, ”Avantasia och dunderläckra balladen ”Farewell” drar igång. Sistnämnda har nog även skivans mest smittsamma refräng, jag kan inte sluta nynna på den.

Jag kan prisa denna skiva hur mycket som helst men det tänker jag inte, kolla på betygen och tycker du om ultrabra power metal  i samma kategori som helloween, edguy mm så skaffa skivan nu!! Du kommer inte ångra dig

Här nedan kan du njuta av skivans kanske bästa refräng från låten ”farwell”

Bison b.c – Quiet Earth – 2008

Betyg:4.5/5

Det är inte varje dag man träffar på ett band som får en att häpna. Det kanadensiska bandet som går under namnet Bison b.c fick dock mitt hjärta att stanna i cirka 45 minuter från det att skivan brakade loss med låten ”Primal Emptiness Of Outer Space” till det att albumet avslutas med titelspåret.

Att hitta en passande beskrivning på hur bandet låter är ingen lätt uppgift. Här blandas det från diverse olika stilar, en matsked snabb Thrash, någon deciliter ilsken Hardcore, några droppar progressivt och en rejäl skopa Metal. Det första bandet som jag kom att tänka på var faktiskt Mastodon, de har enligt mycket i likheter med dessa storheter fast med mer raka rör. Bison b.c Har inte lika mycket vridningar och vändningar utan musiken rör sig större delen i en riktning, rakt fram i full fart.

Jag finner inte mycket mer att säga då det känns väldigt svårt att få känslorna ner på papper. Jag rekommenderar det starkt till Mastodon fans och de med lite mod och ett öppet hjärta